Saknad

Jag känner rätt så ofta att jag är ensam här i Fagersta... Den enda familj jag har kvar här är min mormor o morbror...

Det känns inte tillräckligt alla ggr...

Jag saknar att kunna åka förbi min mamma el pappa varje dag o bara dricka lite te el kaffe. Hänga några timmar o snacka skit.

Det känns som att dom missar en stor del av Antons utveckling (o då har dom träffat Anton mer än hans egen pappa), plus att dom missar MIN utveckling...

Det kanske låter egoistiskt, men jag tycker att jag utvecklas (invecklas? ;) som mamma OCH Erika För varje månad som går...

Dessutom så får vi inte ta del av varandras vardag... Jag saknar dom, även om jag vet att dom har det bättre där dom bor nu, i vitt skilda delar av Sverige..




Jag skulle behöva komma iväg och börja gymma igen. Jag har
Sjukt ont i min kropp för stunden. Jag vet att det enda som hjälper är träning och massage. 2h 2ggr i veckan skulle räcka för att underhålla kroppen.

Men hur ska det gå till? Jag kommer aldrig få ihop den tiden...

Det är ju bara att gå ut på promenader, kommer vissa klämma ur sig... Men då har ni inte fattat att det är STYRKEträningen jag behöver Mest. Att stärka upp överkroppen. Det kan inga promenader i världen hjälpa Mig med i längden.

Nu ska jag sluta klaga o försöka somna om.

Natti på er... Eller är det god morgon?

- Posted using BlogPress from my iPhone