bäbis...

Kom in på det där med att ha någon respektive under graviditeten idag.

Jag och en annan tjej sitter/satt i lite samma situation. Fast det verkar som att hennes håller på att lösa sig (Lyckos henne:).

Hon berättade om att hon suttit hemma och gråtit över att ha varit ensam.

Det har inte jag gjort. Men då kände jag hur det började bränna bakom ögonlocken.

Man har ingen som klappar en på magen, lägger huvudet på magen o myser. Ingen som finns där och tar del av det som sker.

När jag väl känner av Lill Fisen, då finns det ingen där som kommer att dela det med mig....

Ja jag vet. Jag har mina vänner. Ni är värda guld. Mer än så! Ni är bäst helt enkelt!

Men det är gemenskapen med en annan som saknas.... Samhörigheten...

Ensamhet är inget jag lider av ofta. Men från stund till stund så kan man känna sig så tom......


Jag hoppas jag hittar någon som kan dela mitt liv. Kanske inte nu, men så småningom.

Jag vet vissa som tycker att det är skitbra att jag kör på ensam. Men jag känner inte riktigt så.

Jag vet att jag kommer klara det! Kanske inte utan vissa problem, men det kommer att funka.


Nu måste jag lägga mig och sova. Det har varit en lång natt på jobbet!

Natti kram på er. <3 PÖSS